I onsdags skulle jag ha varit till veterinären med min katt, Pepsi. Han skulle få sin årliga vaccination. Så fort kattburen togs upp från sin gömma i källaren, försvann kattskrället - och höll sig borta i massa timmar. Ingen vaccination då alltså...

Idag hade vi en ny tid för skrället att få sprutan. Denna gång hade vi låtit buren stå framme sen sist det var dax. Men tror ni det gjorde någon skillnad? Nope! Pepsi kände på sig att det var något skumt på G, och höll sig därför borta från tidiga morgonen.

När det bara var en halvtimme kvar tills veterinärstiden, började jag misströsta. Kattskrället skulle hålla sig borta, och jag skulle bli tvungen att avboka igen. Pinsamt...

Men...precis när jag ska lyfta luren och ringa för att avboka, då hörde jag plingeling ifrån en av buskarna på tomten. Där kom han...nonchalant spatserande, säkerligen helt säker på att han ännu en gång skulle slippa åka iväg och få sprutan.

Tji fick han, jag fick ta på honom, och tryckte in honom i buren! In i bilen. Och iväg.

Till en början var han mest paralyserad. Sen började han krafsa och leva rövare. Efter några tröstlösa minutrar med krafsande utbrytningsförsök, blev han åter stilla. Sen hördes ett  ledsamt mjuande...

Mellansonen sa till och med: Han låter ledsen.

Och det gjorde han verkligen. Han lät väldigt väldigt ledsen...

När han togs ut ur buren lämnade han små svettiga tassavtryck på undersökningsbänken. Veterinären berättade att rädda katter svettas genom tassarna... Och Pepsi lämnade massa våta tassavtryck. Stackarn!

Men vaccinationen gick bra, och han är numera skyddad från otäckheter, samt redo för sin "hotellvistelse" på ett kattpensionat under tiden vi är på semester.

Solen är här, och jag välkomnar henne med öppna armar. Dock är jag noga med att inte kramas för länge med henne ...jag minns allt för väl min förvandling till Urcellen Ellen för ett par veckor sedan.

Vår trädgård har förvandlats till Playa del Agnes. Poolen är på plats, och jagär placerad i brassestolen jämte den. Aaah....livet är rätt gôtt! Ungarna är rena blötdjuren och ligger i det iskalla vattnet mest hela tiden. Själv stannar jag i brassestolen med en bok istället...det där med att bada är inte riktigt min grej, om jag ska vara ärllig.

Jordgubbarna börjar bli mogna, och jag åt en av de första djupröda bären häromdagen. Gud så härligt! Solvarm jordgubbe, från mitt eget land - kan det bli mycket bättre? Ja, det skulle väl då vara att smaska i sig ett smultron - vilket jag oxå gör om dagarna.

Vi gjorde verkligen rätt som struntade i en massa blomsterprakt, och satsade på en ätbar trädgård istället. Jordgubbar, smulron, röda och svarta vinbär, morötter, sockerbönor, rädisor, äpplen... Och så ska vi snart åka och hämta en björnbärsbuske hos Mannens arbetskamrat. :-) Vad som fattas är krusbär tycker jag, vilket skall åtgärdas genom ett inköp i handelsträdgården denna sommar.

Träffade en bekant idag, och det var så roligt att ses - då han mådde så pass mycket bättre nu, jämfört med sist jag träffade honom, för drygt ett år sedan. En begynnande kagge prydde den förr så smala kroppen, och han konstaterade glatt att han hade ätit sig till kaggen HELT PÅ EGEN HAND. Haha!

Så....sol, pool, jordgubbar, bra böcker och trevligt folk - kan livet bli så mycket bättre?

Jahapp....det var den midsommaren det. Då är det snart jul igen. ;-) Skämt och sido, men det är trots allt fakta att vi nu går mot mörkare tider. Man kan ju få ågren för mindre...haha!

Det blev ingen dans runt stången i förrgår, alla sönerna bad om att få slippa. De två minsta hade ju dansat på dagis och fritids och tyckte att det räckte, storsonen hade även han tvingats till dans på lillebrorsans midsommarfirande på dagis...så han ville slippa förnedras en gång till.

Bortsett från avsaknaden av dans runt stången, var midsommaren helt perfekt! Vi käkade gott hela dagen, och avslutade dagen illamåendes i soffan, gloendes på film...

Vi lyckades faktiskt pricka in grillning mellan regnskurarna till och med!

Gårdagen spenderades liggandes i soffan med migrän, och den berodde inte ens på hejdlöst festande dagen innan...utan på ett jäkla väder! Det både regnade och haglade under gårdagen - äkta svensk sommar!

Idag skiner solen dock lite försiktigt... Och planen för dagen är att få upp poolen och börja det långsamma påfyllandet av den. Mellansonen har nämnt ett X antal gånger att han minsann vill ha upp poolen NU! Haha!

Och varför inte? Då ser det åtminstone ut som om det är sommar. Men jag har hört något om att det ska bli varmt nu i veckan som kommer...perfekt!

Nu ska jag slänga ihop något fikasmurr åt familjen!

Midsommar! Härligt, härligt!

Som vanligt är vädret lite sisådär, men vad vore väl en midsommar utan hot om regn? Vi har det iaf bättre än svärmor, som befinner sig i Järvsötrakten - 7+ och regn! Här är det åtminstone närmare 20 och uppehåll.

Dottern är på Öland med bästisens familj, och jag är hemma med alla mina killar. Vi ska precis fika lite tårta och kaffe i trädgården, innan vi beger oss iväg och danser runt midsommarstången. :-) Sillen har vi redan tryckt i oss, och senare idag ska vi grilla samt äta jordgubbar med glass/grädde.

Det är verkligen härligt att ha en stor och fin trädgård, som gör att man slipper sitta inne i en lägenhet på midsommarafton. Det har vi gjort så många gånger förr, och jag längtar inte tillbaka till den tiden då vi ansåg att balkongen utgjorde ett gott alternativ till midsommarfestplats. Haha!

Återkommer senare med rapport om dansen kring midsommarstången!

Gå i frid! Kärlek åt er alla!

Klev in i en liten butik häromdagen.

Plötsligt var hon bara där, och jag drabbades av en omedelbar förälskelse.

Jag frågade om hon ville följa med mig hem. Det ville hon gärna.

Nu vakar hon över mig, och den övriga familjen.

Min alldeles egna lilla ängel.

Skillnaden mellan killar och tjejer är ibland rätt stor.... Skillnaden märks framför allt extra tydligt om man är inne i en affär med en kille resp. en tjej. Med en tjej skall det kollas på allt - tre gånger. Med en kille kollas det inte alls....

Var hos optikern med storsonen idag, det skule provas ut nya brills till honom. Hans engagmang lyste med sin totala frånvaro. Optikern och jag tog fram det ena paret glasögon efter det andra...han satte dem på sin näsa och glodde lite slött i spegeln.

Ser väl okej ut...

Hmmm....okej ut? Det är ingen jäkla tröja du väljer ut, som du sedan kan slänga in i garderob, om du kommer på att den inte motsvarade dina förväntningar. Gahh.....

Engagera dig lite nu!

Nåväl, efter en stunds kollande och testande, valdes en fin båge ut....iaf tyckte jag och optikern det.

Vad sonen tyckte? Det är det ingen som egentligen vet...

Jo...de ser väl bra ut. Tror jag... Okej då.

Vi införskaffade en sån där stång med en fastsatt tennisboll i ett snöre - och sen började de inofficiella världsmästerskapen i familjen!

Det visade sig att den mest otippade i familjen, bjöd på ett starkt motstånd. Dvs; inte en jäkel i familjen trodde att jag skulle träffa bollen.

Men tji fick dom!

Jag när visst en tävlingsmänniska inom mig, trots allt....för jäklars vad jag kämpade, och jag vann tom över nästan alla i familjen. Finalen stod mellan mig och den 16-åriga sonen.

En hård kamp, där mer än stoltheten stod på spel (vinnaren skulle slippa tömma diskmaskinen)!

Vi spelade så intensivt att bollen slets loss från sitt fäste, och blev tvungen att lagas utav Mannen.

Slutresultatet?

Jo...jag fick svälja förtreten och ställa mig i köket, och tömma diskmaskinen.

Men attans så roligt det var....ja, stångboll alltså, diskmaskinen är inte direkt överdrivet spännande att tömma.

Ibland undrar jag verkigen varför vissa filmer blir så omskrivna och upphöjda till skyarna, som de blir... Inte helt sällan kollar jag på dessa filmer, och känner bara "jaha?". Det blir inte en utomkroppslig upplevelse av den art som utlovats...

Igår inträffade ett "jaha?"-moment i mitt liv.

Hade äntligen tjatat till mig att jag och Mannen skulle se "Benjamin Button", jag tom lovade Mannen att denna film ska vara jättebra, och man har hört sååå mycket om den.

Jag somnade en 45 minuter in i filmen, för den var så otroligt seg.... när jag vaknade efter en skaplig stund, hade det inte hänt något direkt... Seg, seg....seg!

Och den var ju inte ens logisk. Om nu denna Benjamin föddes gammal och åldrades baklänges, dvs han blev yngre och yngre...varför var han då senil i slutet av filmen, dvs när han var ung? Han led ju av en gammal mans krämpor när han föddes, och blev med åren allt piggare och vital....varför var han då förvirrad och senil när hans kropp "åldrats" till en ålder av....12-13 år?

Nä....jag köpte det inte.

156 minuters film, utan så mycket som ett uns av "wow".

Vi såg därimot en film till...som var jäkligt rolig, om man hade överseende för de sliskiga amerikanska fjamsinslagen. Denna film var "Zack and Miri make a porno". Den kan jag rekommendera...men håll er undan för Benjamin Button!