Var som sagt på en finlandskryssning i hlegen som var, och det var en mycket intressant upplevelse, med tanke på alla knasigheter man fick bevittna. Människan är ett sjukt släkte....haha!

Vi skulle precis anlända till Åbo, och jag och Mannen satt inne i dansrestaurangen och tittade på folk som svängde sina lurviga. När musiken tystnade och det var dax för folk att börja stiga av båten, lade vi märke till en något överförfriskad donna som inte ens kunde gå med hjälp av två stora karlar som pallade upp henne mellan sig. Hon klarade knappt av att sitta påaen stol, så männen fick hålla i henne för att hon inte skulle ramla i backen. Oerhört underhållande...

Mannen och jag satte oss ute i ena korridoren, så vi hade utsikt över människaorna som klev av båten. Då komemr plötsligt en ur personalen dragandes på en rullstol, en sådan där rullstol med både nackstöd och säkerhetsbälte. Han talade i mobiltelefonen, och apgarvade alltmedan han rörde sig mot dansrestaurangen.

Jag sa åt Mannen att jag trodde att mannen med rullstolen och mobil förmodligen var på väg för att hämta den mycket berusade damen. Vi blev nyfikna och följde lite snyggt efter....

Johoooo, vi hade rätt!

Tre män fick hjälpas åt att baxa ner kvinnan i rullstolen. Och trots att hon inte ens kunde sitta upprätt, började hon skamlöst flirta med mannen ur personalen. Denna man verkade dock inte ha ngr som helst problem att motstå hennes charm....

Aaaah......mänskligt beteende när det är som sämst. Men ack så underhållande att iaktta.

Om ni ser en "Ringaren i Notre Dame"-lik donna med snyggt hår stappla fram i Västervik - då är det med all säkerhet lilla jag.

Fan i helvete....nu har min kropp verkligen kajkat ur totalt. Känns helt rubbat att jag knappt kan gå den fem minuter långa promenaden till dagis, utan att det gör helvetiskt ont i kroppen.... Tröttheten som kommer efteråt är inte heller att leka med.

Det var 35 jag fyllde i onsdags....inte 85!!

Igår drack jag kaffe med en gammal, men tyvärr icke glömd, rest från det förflutna. Få saker har gjort så ont som just denna del av mitt förflutna...och inte ens tretton år senare kan jag se tillbaka på den tiden, utan att det känns i själen.

Denna person skadade mig så djupt, och lämnade mig likt en gammal trasa på en soptipp. Och jag vet inte ens varför det skedde, det var ingen förklaring eller ursäkt som levererades - bara tystnad och förrakt.

13 år senare sitter jag där, mitt emot denna person...drickandes hans kaffe och samtalandes med hans fru, gullandes med deras döttrar. Hans ignorans finns kvar, om än mer artigt maskerat denna gång.

Jag ser på det enda som förknippar oss två, och undrar hur fan jag kan sitta där och artigt fråga om livet som är hans... Bryr jag mig ens? SKA jag bry mig?

Känns helt sjukt att än en gång släppa in honom i mitt liv, och artigt låta honom styra dansens steg åter igen. Inte ens nu kan jag avkräva de svar jag vill ha...

Dricker artigt hans kaffe...

Åkte ju på kryssning till Finland i helgen som var - och det var i sanningens namn en studie i skräck. Få ställen som en Finlandsbåt kan leverera så tragiska och komiska iakttagelser....

Det är en speciell känsla att befinna sig spiknykter bland alla dessa apfulla människor, men det är väldigt underhållande att se deras vinglande och flörtande. Det är som en drucken Hornborgarsjö i värsta parningsdansen... Människan är ett rätt tragiskt släkte. Vi är den enda djurrasen som måste fördunkla våra sinnen för att våga närmare oss det motsatta könet, och när vi väl gör det....då gör vi det med besked. Det finns väldigt lite stil och finess i berusade människors flörtförsök.

Väldigt underhållande, som sagt.

Återkommer lite senare med fler iakttagelser från den flytande baren i Östersjön.

"Är det svårt att välja, tjejer?"

En fullständigt ofarlig fråga....om inte det vore så att den som ställde den var en flåsande gubbe i 50-årsåldern. Och de som han ställde frågan till, var tre tjejer i 18-åråldern.... Samt att platsen var inne i den endaste affären i stan som säljer raffiga underkläder och sexleksaker, och att tjejerna just stod och fnissade vid en superstor neonrosa dildo.

Då är plötsligt samma lilla fråga....rätt motbjudande.

Gör nu mitt första blogginlägg som 35-åring....

*känner efter*

Nä, ingen större skillnad mot att vara 34. Inte rent biologiskt och fysiologiskt iaf....men börja för fan inte snacka om psykologiskt! Gaaah.....

När jag var 34 år, och skulle avrunda min ålder lite....då hamnade jag på smickrande 30 år. Men nu.....35 blir helt skoningslöst...40! Och 40 känns som...början på döden i mitt hysteriskt vårdeppiga inre, vill jag lova. Haha!

Nåväl, nu är livet inte helt skonsamt, så det är bara att gilla läget - 35 år är jag, punkt!

Födelsedagen igår firades på ett stillsamt och rätt behagligt vis, mkt på grund av alla allergier och förkylningar som florerar i huset just nu, och medförde att de tre (2½....?) gäster som skulle komma över och fira mig, inte vågade utsatta nyfödingen för förkylningsstinna Agnesavkommor. Jag förstår dom, men det hade varit kul att bli lite mer firad än vad jag blev.....nog för att Mannen och barnen skötte sig snudd på exemplariskt med sjung på sängen, paket, god frukost och smarrig middag.

Jag fick en superlyxig massagedyna från OBH Nordica i present, och den är redan testad och godkänd - attans vilken grej! Var helt salig efter en kvart på den! Fick även Moneybrothers nya cd...även den var en fullträff! Dottern hade shoppat negellack, ögonskugga och hårspännen till mig (antar att det finns en baktanke med detta - nämligen att hon tänker "låna" dessa saker av mig sedan). Sönerna, de små alltså, hade ritat fina teckningar och gjort pärlhalsband. Svärmor & Co gav mig 500:- i presentkort på handelsträdgården - så nu ska jag köpa mig en doftande shersmin! :-)

Imorgon bär det av till Stockholm, och där är jag utlovad present från min far oxå. Toppen - Agnes tycker om presenter!

Men nu måste jag återvända till den grymma verkligheten, och den tenta jag ska skriva idag.... Känns otroligt omotiverande. Ska granska en artikel och ta ut begrepp och skit ur den. Låter trist? Det är inget emot hur jäkla APTRÅKIGT det är!!!

Over and out!

Kan det bli vackrare?

Vacker låt

Vacker tolkning

Vacker man

VACKERT

Digitalkameror är ju hur bra som helst, eftersom man slipper ha en halv filmrulle med misslyckade kort mm... MEN....nackdelen är ju att man aldrig har några papperskopior av alla fotominnen man har, allt ligger ju i datorn. Aptrist!

Ta bara våra bröllopsfoton som just nu befinner sig på en cd. Skitkul...eller inte.

Men idag såg jag en annons i en tidning, om en sida på nätet där man lätt kan designa egna fotoböcker. Så nu är min tanke att jag ska börja designa olika fotoböcker på löpande band...typ. Först ut blir iaf våra bröllopsbilder. :-) Smartigt!