Har länge haft en tand som inte betett sig som jag velat - det har ilat och haft sig. Det har knölat i typ fyra år, och givetvis har jag varit iväg til ltandläkaren och bett dem kolla vad som är fel, ör inte ska en tand ila och "knäppa", om det inte är något fel?

Tandläkarens dom har hela tiden varit: "Ser inget fel, du kanske har känsliga tandhalsar... Mn vi kan byta ut den gamla lagningen OM DU VILL"

Det hari nte varit frågan om vad jag vill göra, det hela har handlat om att jag blir tokig på att ha ilningar och knasiga knäppnade ljud i tandhelvetet när jag tuggar med den.

Har alltså betalat massa stålars under åren som gott, på att byta lagning, pensla med något "stärkande, röntgat och fan och hans moster...

Så i onsdags sitter jag i Anne-Lies kök, och mumsar på en liten kakbit. Då plötsligt - AJ I HELVETE! Ilningarna var inte av denna värld, värre än någonsin... Bestämde mig snabbt för att jag måste till tandläkaren igen, men efter helgen eftersom vi skulle åka iväg på galej i Eskilstuna m.m

I fredags morse fick jag reda på varför tanden betett sig dumt...

Satt med småkillarna och skulle käka frukost. jag skulle precis ta en tugga av den mjuka gosia mackan, då det knäpper till utav bara helvete i tanden. Jag kände direkt att det inte var  helt i sin ordning... Och det var verkligen inte alls bra...för halva tanden hade lossnat!!!

PANIK!!

Sprang storgråtande in till Mannen som låg och sov efter nattarbetet... Hulkade fram att tanden lossnat och att jag var RÄDD!

Den handlingskraftige Mannen spanade in i käften på mig och ringde sedan tandläkaren. Tandläkaren i sin tur var gansak måttligt intresserad av den katastrof som just skett i Agnes liv. Närmaste lediga tid han hade var tisdag, dvs idag, klockan 14.00

Fyra dagar av väntan på att få tandn fixad....han kunde lika gärna ha sagt 28 september 2012... Jag såg framför mig hur hela tanden och käken skulle ruttna bort och jag skulle tvingas genomgå total rotfyllning i hela käken. Usch....

Men idag är det så dax....ser inte fram emot det, men vet att det måste göras. Nu kommer mitt 1 år i terapi för tandläkarskräck verkligen att sättas på prov.... Ja, jag skojar inte. Jag gick verkligen under ett års tid hos en terapeut för att lära mig bemästra tandläkarskräcken. Det var som en parodi.... Första fem gångern satt jag och fick se bilder på tandläkare och deras instrument, sen fick jag se en undersökning på dvd (dock med ljudet avstängt)...sen fick jag bekanta mig med intrumentenoch ta på dem (i ett rum som inte påminde om undersökningsrummen)...sen var det filmtajm igen, denna gång med ljud....och slutprovet blev att sitta i tandläkarstolen och få mina tänder undersökta.

Så...jag skojjar inte när jag säger att detta är otroligt traumatiskt och jobbigt för mig.

Men som sagt...klockan 14 idag ska jag dit. Och jag är RÄDD!

Mannen har lockat med att jag ska få en laptop om jag klarar detta.... Det slår ju de fåniga klistermärkena som min tandläkare fortfarande ger mig efter genomförd undersökning/behandling. ;-)