Ibland gör människor saker som helt och hållet får en att tappa hakan av glädjefylld förvåning. Idag var det jag som fick hissa upp hakan från fotknölarna... Han behövde bara säga:

"Men det är väl klart att vi fixar det. Det spelar ingen roll att jag har sparat inför detta i 17 års tid, det är mig en sann glädje att ge detta till honom."

Maken min, här i bloggen kallad Mannen, finputsade sin karma ordentligt idag. Så osjälvisk, så generös, så....såååå underbar. Och min är han dessutom.

Ibland blir man påmind om varför man fann denna man så fantastisk till att börja med.

Inför julen pyntade jag hemmet med en överdådig stil....eller var det en "icke-stil", med tanke på mängden av blinkande lampor, tomtar, glittrande änglar och allehanda julpynt som barnen knåpat ihop på skola/dagis?  Mycket julpynt var det iaf...väldigt mycket. Inte ett enda rum i huset skonades . Och jag bara njöt av all kitsch som svepte in mig i en varm och trygg liten bubbla.

Julen kom och den försvann...20:de dag knut skulle huset saneras från allt plotter. Började frenetiskt plocka bort allt tjus....samtidigt som jag försökte intala mig att "det är skönt att helgerna är över, och livet återgår till det normala igen".

Vad är det som är så hiskeligt skönt med att "slippa" alla extra ljuskällor och färggranna utsmyckningar? Naturen utanför huset bidrar inte direkt till några blomsterkaskader i ljuva färger, inte heller gnistrar vit puderlik snö på ägorna.... Allt är bara grått och ganska avskalat - kalt. Och plötsligt ser man hemmet, med all sin akuta renoveringproblematik. Allt som gömts under julpynt och mysbelysning, skriker nu emot mig: Tapetsera, måla, bygg en vägg!!!

Kom alldeles av mig i julsaneringen, och är fortfarande havlfärdig...tröttnade helt. Så nu har jag en sorgsen fejkgran utan glitter, kulor eller ljus i vardagsrummets mörkaste vrå...i hallen står en trött tomte utan belysningen på och två kartonger fulla med julpynt längtar ner i källaren för att få sin välbehövliga vila inför nästa jul. Givetvis pryds fortfarande fönstrena av glada gardiner med juligt motiv på....och som pricken över i:et står en blomstergrupp på fönsterbrädan med en alldeles för lång hyacint som svajar när de otäta fönstrena släpper in lite av den kyliga vinden som viner utanför....

Hemtrevlig känsla = 0....

 Att göra lista:

Vad är det med män och projekt? Varför skall det startas med 17 olika saker samtidigt? Och varför, VARFÖR är deras fruar mindre vetande i husrenoveringar, och har automatiskt jättefel om de påpekar det orimliga i att renovera köket, måla hallen, kitta om fönstrena, sätta igen en dörr, öppna upp till en annan dörr, måla vardagsrum - på en och samma gång!?

Jag har, helt seriöst, inte ett enda rum i mitt hem som tål att visas upp.... Det ser ut som skit. Och golven är iskalla...kan bero på att Mannen slet ner alla källarfönster och skulle kittao m dom - i JUNI!!!! Nu har vi en provisorisk lösning bestående av plywoodskivor och plastpresenning, vilket inte riktigt är anpassat till Sverige under vinterhalvåret.

Han är underbar Mannen....dock något ofokuserad. Dessutom är han helt utan självinsikt, för varje onsdag sitter han och garvar hysteriskt åt de familjer som får besök av "Den arge snickaren" på Kanal5 på onsdagskvällarna... ;-)

Floff...floff.....floff......

Mina gigantiska fårskinnstofflor gör mina smygande steg till ett jäkla floffande när jag släpar mig fram i huset. Mannen min avskyr tofflorna och dess osexiga look...ber mig stoppa in dom i en mörk garderob, och glömma deras existens. Jag vägrar....sparsamma män med fobisk rädlsa för skönt inomhusklimat, får fruar med floffande tofflor.

HÖJ VÄRMEN!!! är mitt kloka förslag.... Han slipper floffet, jag slipper frysa. En "win-win"-situation...

Jag tröttnade på en stor kvällstidnings bloggsida med en jäkla massa reklam - så nu flyttar jag in här istället. Bara tanken på att slippa reklam gör mig lyrisk.

Det fanns en tid i mitt liv då jag fann reklam väldigt roligt... Det var innan reklamkanalerna hade gjort intåg i gemene mans hem och tv, men min syster tillhörde en utvald skara som hade Tv3 och MTV. Jag var mycket impad över hennes otroliga kanalutbud, och bad henne spela in från både MTV och andra kanaler. För inte så länge sedan hittade jag, undangömt i en låda i källaren, ett gammat vhs-band med ett egendesignat omslag. MTV stod det med cool stil...

Jag kommer ihåg att det där videoandet var en av mina högst värderade tillhörigheter. Med stolthet tog jag fram det när jag hade kompisar hemma, och vi tittade med andan i halsgropen på de vågade videosarna. Men det var trots allt inte själv musikvideorna som var själva huvudattraktionen, nä nä...det var reklampauserna. *s*

Det är synd att jag idag inte har en vhs-spelare, det hade nog varit rätt skoj att kolla in det där bandet med MTV...omslaget utlovar coolhet, det vill jag lova. ;-)