Efter sex år i denna lilla stad, kan jag med lätthet konstatera att mitt liv har blivit oerhört mer innehållsrikt och med mer kvalitet. Men allt har inte blivit bättre. När jag stod inför denna flytt, befarade jag att jag skulle sakna min allra käraste vän i min nya stad. Och jag fick rätt...

Jag saknar 8 timmarsfikor i ett rörigt kök, med ungar runt fötterna, dåligt pulverkaffe och påste, artificiella bakverk a la Hegges. Det är konstigt...men jag fick aldrig träsmak i baken då jag satt 8 timmar på samma stol, nu kliar det i hela kroppen efter en kvart (inte riktigt, men nästan..). Vad var Evas stolar gjorda av? Magiskt tingeling-trä?

Pratade med mitt hjärtas dam idag...och som vanligt hade hon och jag haft samma tanke; att vi skulle ringa till den andra. Denna gång hann jag före.

Även Eva saknar fikapartner av min kaliber... Och ingen av de hon numera fikar med, uppskattar köpebröd med ett halvårs bäst-före-datum... Och ingen vill fika riktigt lika länge. *s*

Till min stora glädje ska Eva komma hit i sommar! Hon och de två döttrarna ska ha semester i min trädgård. Ska bli härligt att få tanka upp Evakvoten lite.

Som sagt....det finns nästintill bara fördelar med att bo i denna lilla stad, men det finns ingen Eva här.