Har slutat med nässprayen nu! Fy fan vilken pärs...*s* trodde faktiskt att jag skulle dö av andnöd första två dygnen, men nu kommer denna känsla bara över mig ibland. Aldrig mera Otrivin!

Får besök av Mannen pappa idag, svärfar min alltså. Första gången på två år som han pallrat sig ned hit till oss.... Ska bli trevligt att träffas, även om gubben är ngt udda. Han har en repertoar med skämt som han alltid kör med, och efter 13 år med dessa skämt kan man dom utan och innan....de är inte sååå himla roliga längre. *s* Svärfar + fru stannar till onsdag morgon, och då dyker istället min syster och hennes son upp.

Ser fram emot att träffa systra min! Vet inte hur länge de stannar, det visar sig. Mi casa es systers casa!

Även nästa vecka blir en mysvecka - då kommer allra bästaste Eva ner med sina döttrar! Massa fika ska det bli, och ännu mer skvaller. :-)

Okej, det är bara att erkänna - jag är beroende av nässpray.

Det som började som en uppluckring av en täppt näsa för drygt ett år sedan, har blivit ett beroende. Jag överdoserar inte, men de där "max 10 dgr" har överskridits rätt markant. Tanken på att gå och sova utan en puff i varderar näsborre, eller äta mat utan puffar...det går bara inte.

Näsan är täppt, så är det bara. Jag behöver spayen för att kunna andas ordentligt, men jag vet ju inte om nästäppan är nästäppa, eller om det är en biverkning av överdrivet lång användningstid.

Så idag ska jag föröska sluta puffa näsan....hitills: 0 puff.

Andningsmöjligheter: 2 av maxmalt 10....

Gahhh!

Makaronimannen var på besök och drack mitt kaffe idag igen... Har svårt att förhålla mig till denna man. Vill tycka innerligt illa om honom, men det gör jag inte. Jag tycker mest synd om honom...samtidigt som jag önskade att han kunde inse vad han faktiskt har förorsakat för lidande hos mig.

Ett litet ynka "förlåt, jag var ett arsle" kunde vara på sin plats.

Och låt för fan bli att se ner på mig från din jävla pidestal av italiensk pasta!

Äntligen hemma igen! Huset stod kvar, trädgården likaså... :-) Grödorna i trädgården var inte ens döda, visst några jordgubbar var mosiga, men rädisorna hade bivit helt klara (de var bara lite blast när vi åkte).

Är otroligt skönt att vara hemma, få strosa runt här och mysa i sitt eget hus. Och sova i sin egen säng!

Idag ska vi bara vara hemma, orkar inte göra mycket annat.

Min mor som är på besök här, har fått igång en storstädning av dotterns rum - något vi inte har lyckats få dottern till på mycket länge. Toppen med bestämda mormödrar! :-)

Livet är gott!

Dagarna i storstaden börja lida mot sitt slut - tack och lov. Visst är det härligt att befinna sig i Sthlm, men det är fruktansvärt stressande oxå. Magsåret som hållts i schack under lång tid, gör sig påmint...

Nä, nu längtar jag hemåt. Bara imorgon kvar, på onsadg far vi hem till småstadens lunk.

Var iväg på en Ålandstripp igår med Mannen och tre av barnen, samt modern min. Det var trevligt och kul, trots sura miner från småkillarna som blev buttra då de inte fick shoppa tillräckligt med godis, inte heller fick de spela på enarmade banditerna heller... Stackars ungar som inte får göra någonting roligt alls i sitt liv....

Idag har jag suttit i Evas kök och fikat i många timmar. Jag har kommit på ett hon är det enda jag saknar från Sthlm. Undrar om man kan kidnappa med henne ner till småland? Nåväl, hon och döttrarna kommer snart ner och hälsar på oss - ska bli roligt.

Imorgon blir det födelsedagsfirande hos systern min. Länge sen jag träffade henne nu, ska bli kul att ses!

Nu kommer Mannen med pizza, för att verkligen sabba magen ytterligare.

Over and out!

Tänkte berätta en liten skojjig grej som hände då vi var på väg till Järvsö...

När vi hade cirka fem mil kvar till slutdestinationen, började bensinlampan lysa. Alltså behövdes en bensinstation. Vi var precis utanför Edsbyn, och tänkte tanka där. Men precis innan infarten till Edsbyn ser Mannen en liten skylt där det står Harsa (dvs den lilla by vi ska till) och svänger snabbt in på denna skogsväg. Jag frågar lite försynt om det inte vore bättre att åka in i edsbyn och tanka först, innan vi ger oss in på skogsvägar...? Mannen säger segervisst att det nog kommer finnas en bensinstation även på denna lilla väg. Jag var mer än säker på det motsatta...

Vi skumpade således in på en sketen jäkla skogsväg, med väldigt lite bensin i tanken....

Vi körde och körde....inget Harsa så långt ögat kan nå. Kommer fram till en fyrvägskorsning. Jag säger: "Kör mot Järvsö", och Mannen kör givetvis mot Sidskogen.

Det visade sig vara ett väldigt dåligt val av honom... Vi körde och körde....mindre och mindre bensin i tanken.

Hamnade till slut i en liten, liten by; Stavsäter. Mannen stannar bilen och knackar på hos en äldre farbror. Mannen förklarar att han är vilse. Stavsäter-farbror visar på karta vart vi ska. Mannen förklarar att vi är utan bensin, och kör på ångorna...

Tack och lov visade det sig att Stavsäter-innevånarna var ena vänliga själar....så han hämtade en dunk med bensin, och lät oss få lite bensin. Några kontanter hade vi givetvis inte heller, så farbrorn skänkte bensinen åt denna vilsna barnfamilj i Hälsingeskogen.

Haha! Vilket äventyr!

Tack vare kartpekande och gratisbensin kom vi till slut fram till Harsa.

Här är en bild på Mannen då han fyller upp bilen med skänkebensin. ;-)

Befinner mig i storstaden, på barnfri semester med Mannen. Barnen är uppe i Järvsö med farmor och farfar, och vi har en hel vecka för oss själva. Detta är första gången på åtta år som vi har frigång från barnen. Ovant och härligt!

Vi var uppe och lämnade av ungarna i Järvsö i fredags, och vi stannade en natt där och påbörjade semestern på lördagen. På väg mot Sthlm överraskade Mannen med att svänga in i Uppsala, där han hade bokat hotellrum över natten. Mysigt!

Uppsala var en mysig stad, har aldrig varit där innan. Vi käkade gott på restaurang, mös på uteservering på kvällen och sov gott på hotellet. Dagen efter gjorde vi stan, innan vi åkte hit till Sthlm. Härligt härligt!

Det är väldigt skönt att vara barnfri, men samtidigt ovant och konstigt... Bara jag och Mannen, liksom....  Hihi!

Idag måste jag plugga lite, men senare idag blir det IKEA. Kanske bio ikväll..?

Slänger ut lite bilder senare.

Igår var det 8 år sedan mellansonen föddes. 8 år....det är lång tid.

Jag hade gått över tiden 11 dgr, och började verkligen betvivla att det någonsin skulle komma någon bebis. Jag var så jäkla fet...haha! Jag vägde tresiffrigt, och inte en enda av dessa tre siffror var en nolla. Jag var STOR!

Och ut kom en väldigt stor bebis; 4855g och 56 cm lång.

När vi skulle hem från BB slog värmen emot oss, det var nämligen 34 grader ute! Vi kunde inte vara utomhus på dagarna, utan vi fick ta promenader klockan tio på kvällen, för då var det sköna 25 grader ute.

Som sagt....8 år sedan, men man minns det som om det vore igår.