När småkillarna skulle iväg till skolan imorse var det inte mer än 3 grader ute....hua! Hösten är här. Har egentigen inget emot hösten som sådan...det är en vacker årstid, med mycket färg och oftast en hög och klar luft som gör det lätt att andas och leva. Men det är ju helvetet som kommer efter hösten som gör att man deppar ihop....hatar verkligen vintern! Det är en lång jäkla mörk tid, fylld med depression och blöta fötter. Usch...inget kul alls.

Förr om åren hatade jag julen innerligt....tyckte det kändes tungt att bli påmind om de familjeband jag inte hade till min ursprungsfamilj, att alltid fira jul på ett halvdant sätt ensam med Mannen och ungarna. Verkligen ett lågvattenmärke, om man säger så... Men så för ett par år sedan bestämde jag mig - jag skulle älska julen! Lika bra att gilla läget och göra det bästa av skiten, typ. Så nuförtiden börjar jag julpynta vid första advent, och sen stegras det ända fram till jul. Det är julmusik i stereon, glögg, pepperkakor, tomtar i alla tänkbara vrår i hemmet, uppblåsbara tomtar i trädgården och gud vet allt.... Det har nu blivit så att ungarnas kompisar tycker det är spännande att komma hit och kolla på hela spektaklet. Och....det har blivit lite lättare att överleva julen. Men...vintern är längre än så. Och jag bävar.