Igår kväll när jag och Mannen var på väg till bion, stötte vi ihop med en liten förvirrad igelkott mitt på trottoaren i stan. Där kunde han ju inte gå, tyckte vi. Vi mindes med fasa alltför väl den artikel i tidningen vi läste i våras, där ngr morgontidiga människor hade hittat två igelkottar som var spetsade på två pinnar....antagligen ngr tonåringar som "roat" sig. Och med tanke på hur många ungdomar det var som rörde sig ute på stan igår, tänkte vi att den där lilla igelkotten nog kunde gå ett grymt öde till mötes.

   Vi bestämde oss helt sonika för att göra en räddningsinsats. Jag punktbevakade den lilla stickiga bollens framfart på trottoaren, medan Mannen kilade in på Hemköp och skaffade en papperspåse. Sen föste vi in vår nyfunna vän i påsen, och bar iväg med honom till den gamla kyrkogården, där vi släppte ut honom och sedan stod och tittade när han vaggade iväg in i buskarna. Ett väl utfört uppdrag, om jag får säga det själv.  

   Sen gick vi på bio, såg "Flickan som lekte med elden". Den var...mycket sämre än den förra, men ändå en helt okej film. Sen är det ju alltid lite extra mysigt att kolla film på bio. Men...igår hade vi i särklass några av de sämre platserna i salongen, vill jag lova. Mannen hade bokat biljetter redan förra fredagen, för att vara säker på att vi skulle få ngr samt att vi skulle få bra platser. Han hade meddelat mig om att vi fått TOPPENPLATSER - näst längst bak och i mitten av raden. Det var ju bara det att när vi skulle gå och sätta oss på våra platser, märkte jag att Mannen började sakta ner och gå mer tveksamt, ju längre upp i salongen i kom... När vi kom upp till de raderna, som vi trodde var våra, utbrister Mannen: Men...vad är det här? Det stämmer ju inte. Där står det ju rad åtta...men det ska vara rad två.

   Den söta lilla människan hade VÄNT på salongen då han beställde biljetter på nätet, och kryssat i den raden näst längst fram, istället för näst längst bak. Det var bara att vända på klacken och gå en "walk of shame" när gick och satte oss på de rätt så värdelösa platserna precis nedanför bioduken. Haha! Det var tur att det inte var en engelsk film med undertexter, för då hade vi fått sitta och vrida på huvudet hela tiden för att kunna läsa hela texten...typ som i en tennismatch. En liten smärre missbedömning av Mannen...men vi hade en mysig kväll iaf - både med bion och igelkottsäventyret.