Gluttade på "Idol" igår....skyller på att Dottern vill se det. *harkel*  Då fick Reza en hel del kritik för sin taskiga engelska...och tog illa vid sig...? Euhm.....varför ta illa vid sig? De är väl ändå där för att lära sig ngt, och att ta kritik är väl en sådan sak man bör klara av som blivande artist?

   Det var ju inte ens så att kritiken var ogrundad..... Hon sjöng en "hitta-på-engelska" som man vanligtvis hör småungar sjunga när de spelar SingStar...

   I Aftonbladet finns det bilder på en gråtande REZA, som berättar att hon känner sig KRÄNKT. Förstår inte.....ingen gnällde på hennes sång, bara på uttalet. Vad är det att känna sig kränkt av? Bara att sätta igång att öva engelskan..... Enkel lösning enligt mig.

   Fredagen den 13:e..... Jag brukar påstå att jag inte är skrockfull, men då LJUGER jag kraftigt. Jag hoppar över A-brunnar, går inte under stegar, inga nycklar på bordet, inte fälla upp paraply inomhus osv....

   Så när jag upptäckte att det var fredagen den 13:e igår, precis innan jag skulle till körskolan... Fan! Nu skiter det sig fullständigt, tänkte jag.

   Men ack så fel jag hade! Jag körde som så jävla bra igår!!! Till och med så bra så att min lärare påpekade att jag körde bra..... Åh fan!? Hon säger inget positivt en gång för mycket, kan jag lova.... Haha!

   Jag slapp till och med cruisa runt mitt eget hus, vilket brukar vara den vanliga turen vi heeeeeeeeeeeeeeela tiden har kör....i SJU lektioner!!!! Nu fick jag se lite andra gator.....vansinnigt spännande! *asg*

   Och nästa lektion ska jag få backa runt hörn....hur ball är inte det då? Cool cool!

   En vän från förr tog sitt körkort i torsdags - så jäkla gôtt för henne! För hon har kämpat.....massa lång tid. Tror hon bpåbörjade sitt körkort i januari eller ngt liknande. Så va fan gnäller jag för? Jag hade min första lektion den 8 september, dvs typ 2 månader sedan. Alltså......gnäll inte Agnes, du är på god väg!!!!

   Ska intervjua lite folk till C-uppsatsen, och lånade därför en diktafon från plugget. Toppen! Förutom att det inte fanns ngr batterier....och jag satt på lektion och skulle intervjua direkt efteråt. Smet ut och ringde till Mannen...som slängde sig i bilen och köpte batterier, ett 10-pack för säkerhets skull, och kom hit till plugget med dom. Gulligt!

   Två intervjuer är avklarade och jag har en kvar att göra idag. Verkar som om frågorna jag konstruerat är bra för de ringar in exakt det jag vill ha reda på, utan att ge utrymme för vidare utsvävningar i svaren - så intervjuerna går fort och smidigt. Sen blir det till att transkribera intervjuerna, och sånt går aldrig fort och smidigt. *s*

   Men hur eller hur, så är det skönt att ha kommit igång lite med uppsatsen. Bara utsikterna på att vara klar med plugget om två månader, gör att lite energi har återkommit till min kropp. Skönt!

...får man ha i fötterna, sa alltid min mormor.

   Och det stämde verkligen i morse.... Jag och småkillarna var  redo att gå iväg till skolan - gympapåsar var packade, frukten låg i väskorna och alla läxor var gjorda. Toppen toppen! Vi knatar iväg i duggregnet....småpratandes om Tomten, karate och simhallen. Jättemysigt.

   Svängde precis in på skolgården, då....

"Vart är din gympapåse, gubben?"

Son3 tittade på mig med sina gröna ögon och sa lugnt:

"Det ska du veta, mamma. För du sa att du skulle ta den"

Attans, attans.... Bara att vända tillbaka hem och hämta gympapåsen som jag så fint hade lagt på bänken i hallen (för att jag inte skulle glömma den). Sen fick vi gå med lite kvickare steg tillbaka till skolan....men vi hann!

Som sagt....det man inte har i huvudet, får man ha i fötterna.

Det är ju roligt när folk läser ens blogg, och kommenterar..... Tänkte publicera en kommentar som ett eget litet inlägg här, ist för att låta det bli publicerat där kommentarer egentligen hamnar. Varför? Hmm....jag låter er ta del av kommentaren, så kommer ni själva förstå.

Här är den, kommentaren:

"Kommentar till Hostar snart upp lungorna...
Ingen tycker synd om dig! Äckel...

Är det inte RART av Bryan att ta sig tid att kommentera min blogg? Eller.... Sicken sötnos!

   Det är märkligt det här med farsdag....det är meningen att man ska fira sin relation till pappa. Eller är det bara en dag då vi ska tacka för att han har satt en till världen?  Känner mig kluven.

   Mannen firades idag av ungarna....de hade köpt en bok, en Fantomen-tidning och saltlakrits. Sen fikade vi och gluttade på "Natt på museet 2". Mys!

   Måste ju säga att Mannen förtjänar att bli ordentligt firad - han finns här för ungarna i vått och torrt. Han är kanon på alla sätt och vis!

   Den här jäkla hostan jag har begåvats med tar knäcken på mig.... Kan inte sova pga den. Mina luftrör låter inte helt pigga heller....

   Så vad gör man.....jo, man drar fram den lilla bärbara datorn och skriver ett totalt meningslöst inlägg i bloggen, i hopp om att ngn endaste liten själ ska tycka synd om mig i min svåra tid. Men vem fan läser min blogg vid den här sena timmen? Antagligen någon annan stackare som inte heller mår toppen, och sitter med sin laptop i sängen och känner sig ensammast i världen.... Och den personen har nog fan med sin hosta, ångest, sömnproblem eller vad det nu är, och skiter fullständigt i min olycka. Alltså är utsikterna för lite empati rätt icke-existerande.

   Fick dock ett sms av en mycket berusad make för ett par timmar sen....han VANN med sin maskeradutstyrsel, pris för bästa dräkt. Haha....MIN skapelse! Kul kul!

   Mannen är på fest med jobbet....maskerad. Fan vad vi letade i stadens affärer efter ngt som han kunde klä ut sig till - men allt var så...töntigt. Men jag är ju en himlans piffig och pysslig donna, så jag fixade till det ändå. Letade upp mormors gamla skinnrock, en häxperuk och självlysande horn. Blaskade sedan på Mannen massa smink - VOILA! - en hårdrocksdjävul!

   Fick precis ett sms av honom - ngr av hans arbetskamrater kände inte igen honom! *s* Antar att det är ett bra betyg....

   Utan horn liknar han dock mest den familjeterapeut vi gick till.....

...och med horn kom hans sanna, diviga jag fram!

   Själv ska jag inta liggläge i soffan och glo på Körslaget med Dottern, och efter det en Wallanderfilm, "Cellisten" tror jag det var. Är dock rädd att jag kommer bli livrädd om Mannen kliver in i sovrummet mitt i natten med peruken på - jag är inte van vid att han har hår, och definitivt inte att han är sminkad. *s*