Hade sett fram emot att åka upp till hufvudstaden på sportlovet; gå på museum, käka på restaurang, umgås med Eva....men mest av allt, få tillfälle att komma hemifrån med familjen, och GÖRA något.

   Mannen ringde upp till en släkting och berättade om våra planer, och frågade om det gick bra om vi sov hos dem en natt eller två. Fanskapet svarade NEJ..... Okej? Hmmm.....

   Det kändes ju....inte helt hundra. Denna person som avböjde vårat besök, är samma person som i tid och otid väljer att barnvakta sina andra barnbarn. Våra barn, dvs personens resterande barnbarn, behandlas som något som katten släpat in.....

Om denna person tycker jag inte.

   Både jag och Mannen kände hur lusten och musten gick ur oss, och tanken på en Stockholmsvecka föll i samma sekund som släktingen betackade sig vårt besök i hennes hem. Så vi blir hemma under sportlovet....och umgås med vår fina familj här istället. Och gör roligheter på hemmaplan istället. Eftersom vi är så ovälkomna hos våra släktingar.....

   Blod är visst inte tjockare än vatten..... Blod är bara en flytande substans av ångest och inger känsla av otillräcklighet.

   Kom hem, trött som en överkörd gnu, från jobbet idag...och upptäckte till min stora glädje ( och förvåning) att Mannen gjort värsta storstädningen av vårt hem. Lovely! Detta innebär att den kommande helgen inte kommer att spenderas med skurhink och dammsugare...jäkla gott faktiskt. Till och med kuddarna i soffan var puffade och fixade!

Söta Mannen.