Jag har varit en bortskämd liten donna i många år, då jag har kunnat förvalta mina dagar rätt fritt. Först var jag mammaledig oförskämt länge, och kunde iom detta lufsa runt och förgylla mina och ungarnas dagar bäst jag ville. Och nu har jag studerat i 4½ år...vilket även det har inneburit en hel del navelluddspillande och fikande om dagarna.

   Det är först nu jag inser hur skön tillvaro jag har haft..... En tillvaro som varit hyfsat fri från stress och tidspusslande. För det är NU jag arbetar heltid, och febrilt försöker hinna göra alla roligheter som jag tidigare alltid hunnit med.... Hittills har jag misslyckats totalt, ty jag hinner inte mycket mer än att jobba. Hamnar allt som oftast i ett komaliknande tillstånd i soffan klockan 19.30...håglöst gloendes på tv fram till nattningsdags.

   Det spelar ingen roll hur bra jag trivs på jobbet, både med arbetskamrater och arbetsuppgifter, för jag begriper inte för mitt liv hur folk får livet att gå ihop när de arbetar heltid. Och är det så här det ska vara fram till 65-årsdagen?