Förrut var jag en tonårsmorsa....nu är jag morsa till en tonåring. Och inget av det är helt friktionsfritt och enkelt - tro mig.

När jag var 18 år och nybliven mamma, fann jag ständigt mig granskad och kritiserad. Inte kunde väl jag vara en god mor - jag var ju så ung! Skitsnack, mina kära läsare. En godare och mer engagerad morsa kunde knappast hittas, för jag gjorde allt för att kompensera upp för min låga ålder, och blev på så vis äckligt präktig. Haha! Störde nog många att jag hade en så fin son, trots min ålder och att jag var ensamstående.

Under den här tiden längtade jag efter att bli äldre, så att folk inte hela tiden skulle ifrågasätta mitt föräldrarskap.... Åren gick, och jag blev äldre. Det blev även sonen, vilket iaf fick min ålder att vara iögonfallande för många. Jag blev ju aldrig  riktigt som de andra mammorna på dagis. Jag var ju alltid yngst, oavsett om min son blev äldre...

Men nu äntligen har jag nått den högaktningsvärda åldern av 35 (om en månad iaf), och har en son på 16 år - nu snackas det inte så mycket om min ålder. Tack och lov, för jag är innerligt trött på att inte ses som mamma i främsta rummet, utan som ENSAMSTÅENDE och UNG morsa. Antar att mina fina linjer runt ögonen, och det faktum att jag nu är gift, får folk att mer lita på min kompetens som förälder. ;-)

Men nu infaller nästa fas i livet - den att vara mamma till en tonåring. DET, kan jag lova, är inte helt lätt! Definitivt inte då sonen väljer att busa till det, och jag blir kallad till viktigt samtal.

Kom just hem från ett sådant samtal, och det gick bra. Men tro fan om inte tanten påpekade att "du är ju en ung mamma, kan vara svårt i sånna här lägen. Jasså...du har fostrat sonen ensam från början? Jo, då kan det ju lätt bli så att ungdomarna väljer att revoltera lite. Du förstår väl att det är viktigt att du sätter upp regler och står fast vid dessa?".

Risken för övervåld var nära i den stunden....ja, från min sida alltså. *s*  Sonen är ingen massmördare, knarkare eller bankrånare.....han och fyra kompisar hade sönder två plaststolar och ett bord på en dagisgård. En viss nivåskillnad?

Jag fick iaf tyst på tantens mässande då jag talade om att min son har fått ta ansvar för det inträffade och både varit till dagiset för att be om ursäkt, har samlat in pengar med de involverade kompisarna och ska köpa något till dagisbarnen som kompensation, varit på förhör hos polisen, fått utegångsförbud och kommer att få betala eventuella böter av egna surt förvärvade sparpengar. Vad mer ska jag straffa min BROTTSLING till son med? Spöstraff på stadens torg? Kölhalning under räkbåten i hamnen?

Gaaah.....