Nu är även Mannen närmare 40 än 30... :-) Men han ser inte en dag äldre ut än igår - snygg som alltid.

   Mannen väcktes av skönsång och paket vid åtta imorse. Han slet upp paketen likt ett barn på julafton. Han blev nöjd med gåvorna; Jens Laidus bok "Aldrig fucka upp", en bok om krig och kultur, rakvatten, en kombistege, en guidad kajakutflykt och en natt på hotell (med mig...förstås. ). Vidare ska vi äta smurrigt ikväll, verkar som om det blir grillat. Dottern har lovat att fixa efterrätten... Blir nog en fin födelsedag för Mannen - solen skiner ju till och med. Själv ska jag bli klar med tentan så fort som möjligt. Jag strävar ju inte efter ett högre betyg än knappt godkänd, så hur svårt kan det vara lixom? Haha!

   Håller på att jaga en lämplig mobil till dottern. De hade en piffig på Elgiganten, men den var givetvis slut när jag kom till butiken igår....antar att de hade fått in tre stycken eller något. Suck! Vill ju inte betala hur mycket som helst, och den ska vara utan abonnemang samt vara rosa gärna. Jag har satt en maxgräns på 1500 kronor. Bara att leta vidare mao...eller be syrran i Eskilstuna att kila iväg till deras butik, som enligt datorn ska ha en sådan mobil, och köpa en. Det kan ske vore en idé? Tål att tänkas på...

   Nej....dax för fundamentalism igen.

   Puhh....varje gång gör jag så här. VARJE GÅNG! Ja....påbörjar tentan i allra sista stund. Fast, denna gång är jag ute i väldigt god tid, tentan ska inte in förrän på söndag - massa dagar på mig. Men det är bara det att jag hade tänkt mig en härlig dag med Mannen imorgon - lammköttet mitt blir 35 år imorgon, förstår ni. Och på fredag anländer svärmor med sambo - tjihooo...or not. På lördag anländer även den ohängde svågern från Norge samt Mannens härliga mormor, ja hon är faktiskt väldigt underbar...svårt att tro att svärmor är hennes avkomma, så hemsk som hon är. Haha!

   Så helgen är med andra ord, rätt uppbokad på roligare (och mer tids- och tålamodskrävande ting, dvs svärmor) saker än tentan. Måste bli klar senast imorgon på dagen, så att jag kan fira Mannen ordentligt på kvällen. Har halva tentan klar, så jag ligger ju rätt bra till ändå...om man tänker efter.

Var inne på IKEAs hemsida idag, de hade bilder från deras sommarturné där... Lillsonen var med på en bild - stolt poserande i sin nyvunna IKEA-tröja. Ja...det var ju en story i sig. När vi var och badade på stranden fredags, så var IKEA där med husvagnar och skojjigheter. Det hade en t-shirtkanon på stranden, som de sköt ut sammanlagt 6 tröjor ur. Alla barn, och ungdomar, stod och försökte få tag på en gul t-shirt. När en av tröjorna sköts ut, kastade sig ett gäng killar i 15-årsåldern på den...men min lillson knölande sig in under dom och drog för kung och fosterland - och vann! Sonen var överlycklig...och tonåringarna mindre lyckliga. Haha! Vinnarskalle? Oja...sonen är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Och nu är han oerhört stolt över att finnas med på IKEAS hemsida...i sin gula vinnartröja. Sötungen min!

Tack gode Gud! Mina böner besvarades - lilla E har inte diabetes! Dock tyckte läkaren att vi skulle göra en glukosbelastning under hösten, för att verkligen kunna utesluta diabetes. Lite skumt är det ju med alla symtom, det måste man ju säga.... Men just nu är E som vilken annan liten grabb som ska börja i skolan om två veckor. Skönt!

Hade bästaste Eva här i förra veckan, och det var såååå mysigt! Jag har saknat henne ngt grymt. Jag tror att hon är en av de få personerna i mitt liv, som verkligen har sett och får ta del av den "riktiga" Agnes - den Agnes som inte har en roll att fylla för mottagaren. Jag är inte mamman, frugan, syrran, mentorn, klasskompisen eller arbetskamraten - jag är Agnes. Rätt skönt att kunna vara så trygg tillsammans med någon att man verkligen kan slappna av och vara sig själv. Därför är det än mer sorgligt att hon bor 30 mil ifrån mig... Men just nu, så är mitt Eva-konto tankat och jag mår grejtans.

Talade med en till mig närstående person idag - hon ska skiljas. Grattis, säger jag bara. Deras äktenskap har inte varit ett nyttigt sådant på många år, och jag kan bara gratulera henne i hennes beslut att bryta upp och gå vidare i livet. På fredag flyttar hon till sitt nya hus, och hon verkade så glad och lättad. Får ta mig en tripp dit och våldgästa under hösten, tror jag minsann...

Idag ska det pluggas, för sommarkursen i "Religion, fundamentalism och våld" ska ha slutexamination och arbetet ska in senast på söndag. Om jag känner att dyka ner i bokhög av engelska böcker som handlar om fanatism och andra hemskheter? Nä du...inte mycket, va. Men det måste göras, så det är lika bra att sätta igång.

Min minsting, E snart 6 år...kanske inte mår så bra. Vi var till husläkaren idag, för att kolla upp hans blodsocker, då vi har sett att han gått ner i vikt, är tröttare än vanligt, dricker massa och har ont i huvudet. Blodsockret var alltför högt, visade det sig....det låg på över 10.

Så det blev upp till sjukhuset, för ytterligare tester. De ville lägga in  honom, men eftersom Mannen är sjuksyrra ville Mannen att sonen skulle hem, och vi skulle sköta blodsockerkollerna här hemma. En stor påse med en stickgrunka för fingrarna, en blodsockermätare och en mängd med urinstickor skickades med Mannen och E.

Nu ska ni inte tro att E köptet konceptet att pappa skulle sticka honom i fingret, och Mannen kunde, av förståeliga skäl, inte vara lika målinriktad och säker som han är på jobbet, nu då det gäller hans minsta son. Inga stick i fingret blev det här hemma. Efter samtal med läkaren, bestämdes det att vi skulle ta urinstickor ist. Dessa påvisar bara socker om det är ett blodsockervärde på över 9, och kvällens sticka vara negativ - skönt!

Ska kolla morgonkisset imorgon bitti oxå, och läkaren kommer ringa oss på eftermiddagen för att diskutera nästa steg.

Usch...känns oroligt. Jag hade på något vis kunnat ta att om man av en slump hade upptäckt att han hade högt socker, pga att han hade käkat ett kilo godis eller liknande, men nu...tillsammans med de symptom som gjort att vi tagit kontakt med läkaren? Nä... Verkar oroväckande.

Håll tummarna för E, att det inte är diabetes, utan bara en rad olyckliga omständigheter som falskeligen signalerade diabetes ihop.

Måste sova nu, blir en lång dag imorgon...

I torsdags var min syster, hennes son, jag och resten av min stora familj ute på Hasselö. Hasselö är en fin liten ö, cirka en timmes båtfärd ut. Det var min storasyster som kläckte den  storartade idén om att vi skulle utflykta dit.

 Båten skulle avgå 12.15 från hamnen nere i stan, så jag ansåg att vi var ute i god tid då jag klockan 11.30 stannade vid bankomaten för att ta ut monnisar.

 Jag matade in kortet i bankomaten, och får upp ett felmeddelande:

Tekniskt fel. Kan inte mata ut kortet.

Maskinen beslagtar kortet.

Var god kontakta din bank.

What the f**k?! No monnisar och inget kort!! Panik! Syster förbarmade sig och lät mig låna kontanter. Men jag var ändå tvungen att bege mig ner till banken för att tala om vad som skett.

 Asförbannad kliver jag in på banken - klockan är nu 11.42 När jag står där och väntar på min tur, hör jag hur en man som är framme vid kassan beskriver hur hans kort ätits upp av samma bankomat som käkat upp mitt kort.

 Johooo, ser du! Denna bankomat hade fått tuppjuck och åt upp alla kort från just denna bank, inga andra...bara MIN bank!

 Det blev min tur, banktjänstekvinnan beklagar det inträffade och beställer ett nytt kort till mig. Ett kort som, om jag har tur, kan vara mig tillhanda tidigast på tisdag. Suck.....

 Jag klev ut ur banken och hann, med god marginal, till båten - och hade en riktigt härlig dag ute på Hasselö.