Tack gode Gud! Mina böner besvarades - lilla E har inte diabetes! Dock tyckte läkaren att vi skulle göra en glukosbelastning under hösten, för att verkligen kunna utesluta diabetes. Lite skumt är det ju med alla symtom, det måste man ju säga.... Men just nu är E som vilken annan liten grabb som ska börja i skolan om två veckor. Skönt!

Hade bästaste Eva här i förra veckan, och det var såååå mysigt! Jag har saknat henne ngt grymt. Jag tror att hon är en av de få personerna i mitt liv, som verkligen har sett och får ta del av den "riktiga" Agnes - den Agnes som inte har en roll att fylla för mottagaren. Jag är inte mamman, frugan, syrran, mentorn, klasskompisen eller arbetskamraten - jag är Agnes. Rätt skönt att kunna vara så trygg tillsammans med någon att man verkligen kan slappna av och vara sig själv. Därför är det än mer sorgligt att hon bor 30 mil ifrån mig... Men just nu, så är mitt Eva-konto tankat och jag mår grejtans.

Talade med en till mig närstående person idag - hon ska skiljas. Grattis, säger jag bara. Deras äktenskap har inte varit ett nyttigt sådant på många år, och jag kan bara gratulera henne i hennes beslut att bryta upp och gå vidare i livet. På fredag flyttar hon till sitt nya hus, och hon verkade så glad och lättad. Får ta mig en tripp dit och våldgästa under hösten, tror jag minsann...

Idag ska det pluggas, för sommarkursen i "Religion, fundamentalism och våld" ska ha slutexamination och arbetet ska in senast på söndag. Om jag känner att dyka ner i bokhög av engelska böcker som handlar om fanatism och andra hemskheter? Nä du...inte mycket, va. Men det måste göras, så det är lika bra att sätta igång.