B(dvs fadern till Son1): "Vad sägs om att åka till Åre i jul? Ta gärna med dig en kompis!"

Son1: "Men kanon! Jag ska ju egentligen vara med morsan, men fan..Åre! klart hon säger att det är okej!"

Jag: "Klart du ska till Åre!"

Tre dagar senare.

B: "Beställer du grabbarnas biljetter?"

Jag: "Är det inte lättare om du gör det?"

B: "Nä...gör det du, så att killarna får platserna brevid varandra"

Jag: "Okej...men sätter du in pengarna till Son1´s biljett, för jag kan inte ligga ute med både hans och M´s biljett. Det är ju trots allt 3600 kronor"

B: "Visst, det fixar jag"

Jag beställer biljetterna. Får hem biljetterna. Och ännu ett par dagar senare går jag in på min internetbank för första gången på flera veckor. Upptäcker då att B inte satt in de utlovade pengarna, utan bara en liten del av dessa. Försöker ringa fanskapet...som inte svarar.

SMS:ar följande:

"Hej! Jag har inte varit inne på min internet-bank förrän idag. Det måste ha blivit något fel, för du satte bara in 1000 spänn. Biljetten kostade 1800. Sätter du in resterande pengar under dagen är du snäll?"

Tar inte många sekunder innan B:s svar landar i min mobil:

"Tusen är mer än hälften, vi har alltid delat förut"

Hmm....visst har vi delat. På de resor som går mellan Son1´s hemort och B:s stad. Sant. Och så SKA det vara. Men det här.....? Det är ju en resa som B bjudit med Son1 på. Skumt.

Sänder iväg ännu ett sms:

"Knappast på resor som EN av oss vill göra. Du betalar inte våra semesterar med Son1, således betlar jag inte er resa. DESSUTOM skulle ju Son1 vara hos oss denna jul. Det är inget att diskutera."

Korkskallen sänder detta:

"Jag insåg mitt fel, han var med mig förra julen. Men Son1 ville komma ändå sa han och du sa det var ok. Men om jag betalar resan, står du för liftkort och hyra av skidor, ca 1500-2000 kr?"

Nu har jag tröttnat. Sänder iväg foljande:

"Men för i helvete... Jag sa att det var upp till Son1 att bestämma. Men det kan knappast bli MITT ansvar att finansiera något som DU vill göra med Son1. Du måste väl ändå förstå det orimliga i vad du begär? Jag kommer inte att betala något. Du betalar inget när vi gör något med Son1. Hur enkelt som helst. Om du inte kan acceptera der, så får du väl ställa in det. Slutdiskuterat."

Sen blev min mobil tyst...men jag fick inte klartecken i om han tänkte genomföra resan eller ej. Så dagen efter sänder jag detta, för att få klarhet i vad som sker:

"Biljetterna skall betalas senast den 21/11, dvs på söndag. Om jag skall hämta ut och betala biljetterna, ska de resterande 800 kronorna in på mitt konto senast lördag. Annars avbokar jag biljetterna."

Fick inget svar....och inga pengar. Det blir inget Åre. Och idioten har inte ens lyft luren för att reda ut detta med mig, och inte svarat när jag försökt ringa. Ännu mer tragiskt är att fanskapet inte ens klarat av att kontakta Son1 för att förklara läget.... Arme krake, inte lätt att vara så korkad.

Men som Son1 konstaterade, då han tagit del av sms-konversationen mellan B och mig:

"Tja...varför är jag inte förvånad? Det är ju alltid så här.... Varför ska du betala? Det var ju HAN som ville bjuda mig."

Korkad var ordet....

*suckar*

   Jag har fått jobb som socialsekreterare på utredningsteamet, på Barn och familj. 

   Helt ärligt - detta är ett jobb som jag drömde om att få.

   Jag är så glad!

Där satt den!!

Jobbet är mitt.

*lycklig*

Aldrig förr har mikromiddag för en, lockat så förföriskt....

Det är lagom kul att mötas av ett nedsläckt hus, trots att det finns folk i det, och ett totalt kaos....efter full arbetsdag, med värkande rygg och (g)apiga människor. Behöver lång semester från både det ena och det andra....eller kanske till och med säga upp mig? Och bara äta tv-dinner och glo på smaskiga såpor dagarna i ända....utan att bli störd. Åhh....så lockande.

   Det är otroligt stressande att inte ha ett fast arbete... Inte ens under den tidsbegränsade period man har ett vikariat, kan slappna av och bara jobba. Måste hela tiden söka nytt....promota sig själv som just den person de behöver på sin arbetsplats. Ibland kan jag komma på mig själv att undra vem fan jag beskriver i jobbansökan - för inte kan det väl vara mig själv, för om jag är SÅ bra, då borde jag redan ha ett fast jobb.

   Fem ansökningar blev det idag. Anställningsintervju på onsdag.... Därimellan ska jag även sköta det vikariat jag just nu har, samt lyssna på folk som är mega-LAS:ade, men rädda för att behöva byta arbetsplats till en något mer transparant sådan....

   Ge mig ett jobb.

Ett fast jobb,så att helgerna blir tid för vila.

Inte som nu - tid för att sända iväg en massa ansökningar...