Dax att ta en walk down memory lane....

   Året var 1991, och jag skulle fylla 17 år.

Jag hade, tillsammans med min kompis Madde, hamnat på McDonalds vid Medborgarplatsen efter en misslyckad utgång på Galaxy. Vid bordet satt det tre killar, som alla såg blåslagna och livsfarliga ut.

   Killarna började prata med oss, framför allt den killen som såg mest misshandlad ut. Madde väste till mig att ignorera killarna....men jag lyssnade inte - mina ögon hade fastnat på killen med det sargade ansiktet och mörka lockarna.

   Det visade sig att det inte var ett gäng med massmördare som satt vid bordet intill, men väl tre lagkamrater i ett rugbylag, som kom direkt från en match....därav blåmärkena.

   Vi blev sittande länge, mot Maddes vilja, och när vi lämnade hamburgerhaket hade jag en lapp med ett namn och ett telefonnummer på.

   Jag samlade mod under hela nästkommande dag, innan jag vågade ringa till Tobbe. Gud så nervös jag var! Vi bestämde att vi skulle ses dagen efter.

   Vi möttes på Östermalmstorg....och jag minns att han hade en grön halsduk och bar på ett stort paraply. Jag fick en varm kram och mina knän darrade.... Vi gick på en lång promenad, och sen bjöd Tobbe mig på bio - Black Jack, och jag höll på att dö av genans då scenen med bilkn***et dök upp på filmduken. *s*

   Tobbe bjöd mig på middag dagen efter...eller middag? Han slängde fram en påse med BBQ-chips och till det drack vi C-vitaminbrusdryck. Sen hånglade vi.....oj, vad vi hånglade.

   Under ett par intensiva veckor hängde vi ihop, och jag var i sjunde himlen. Jag var så kär! Och jag tror att Tobbe åtminstone var lite kär i mig, även om han inte riktigt kunde stå för det inför sina kompisar. Hans kompisar var på honom om min ålder, knappt 17 år. Tobbe själv var ju 24.

   Till slut gjorde han slut med mig, och min hela värld föll i bitar.

   Dock fortsatte vi att hålla kontakten med varandra under ett par års tid. Vi kunde ligga och prata i timtals i telefonen, om allt - stort som smått. Vi träffades EN gång till, ett par år senare, efter att det tog slut....och det pirrade fortfarande i min mage när jag såg honom.

   Våra vägar gick åt skilda håll efter ett par år, och vi tappade bort varandra. Men mina tankar har mer än en gång vandrat iväg åt Tobbes håll under åren som gått....