Om man är överpeppat positiv, kanske man kan se migrän som ett tecken på att man HAR en hjärna....

Jag är dock realist, och vet att migrän är Guds sätt att straffa mig för någon oförätt jag gjort mig skyldig till... Visste dock inte att jag varit SÅ överdjävligt elak i mitt liv...och att jag varit det så ofta.

Ont, ont, ont....

Igår fick jag en fråga: Hur SVÅRT kan det vara?

Här kommer svaret: Fördjävla svårt, faktiskt.

Det spelar ingen roll hur lätt jag VILL att det ska vara, ty i verkligheten är det inte lätt alls. Samtidigt försvårar frågor som den här ovan förfarandet än mer...lägger på en press som jag inte förtjänar.

Och.....jag blir framför allt väldigt ledsen.

Låg sömnlös inatt...igen. Sover otroligt dåligt just nu. Alltför många tankar som löper amok.... Det handlar absolut inte alls om enbart dåliga tankar, det är bara mängden tankar som gör det jobbigt... Det är som en autobahn av tankar som swischar förbi i en alltför hastig fart.

Men det är rätt konstigt med sömnlösa nätter... Man känner sig så oändligt ensam, trots att Mannen ligger precis brevid en. Men det beror ju på att han är någon helt annanstans i sina drömmars underbara värld....alltmedan jag själv vrider och vänder mig tills lakanet knölat ihop sig till en hård och omysig korv under min trötta lekamen. Och Mannens djupa snarkningar känns som ett hån mot min egen sömnlöshet...

I natt lär det oxå bli svårt att sova...denna gång pga att Mannen inte är hemma (han jobbar). Så hur man än vrider och vänder på det...så är resultatet det samma - sömnlöshet.