Vem är det som gömmer sig bakom Dummans blogg, vem är Agnes?

Låt mig presentera mig själv. 

• Jag heter något rätt snarlikt Agnes, men kallas i vissa kretsar för Agnes - men de allra flesta kalalr mig vid mitt dopnamn. När jag var yngre ville jag heta något i stil med Jenny, Maria, Anna eller (favoritnamnet då) Carina. Idag har jag vuxit i mitt namn och är nöjd med det.
• 1974 föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm
• Yngst i en syskonskara på tre
• Uppväxt i stockholmsförorten Farsta
• Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år, bodde efter det med systrar och mamma
• Åkte på kollo, Strandhem, under 8 somrar
• Gick Livsmedelsteknisk linje på gymnasiet, och är utbildad bagare. Har dock aldrig arbetet som det.
• Blev mamma till Son1 strax innan min 19-årsdag
• Hankade mig fram på diverse arbeten inom barnomsorgen under ett antal år
• Fick Dottern när jag var 22 år
• Träffade Mannen 1996
• Son2 föddes 2001
• Flyttade till Västervik 2003, samma år föddes Son3
• Började läsa på Komvux 2005, fick strålande betyg!
• 26 augusti 2006 gifte vi oss, i en utomhuskyrka med släkten närvarande. Efteråt hade vi kräftskiva.
• 28 augusti 2006 började på Socialpedagogiska programmet vid Högskolan Väst
• Köpte hus 2007
• Färdig socialpedagog januari 2010, och började direkt arbeta på en resurskola för högstadieelever.
• Tog körkort 28 juli 2010, och köpte mig direkt en egen bil - med rosa rattmuff!
• Börjar nytt jobb nu i januari 2011

Dessutom är det här jag:

• Älskar att kolla på film
• Tycker att mat är boten på allt; nedstämdhet, stress, ilska, tristess osv. Dessutom funkar mat att fira med, umgås kring och prata om.
• Kolhydratjunkie
• Använder ordet "piffigt" alldeles för ofta
• Pendlar mellan att dricka litervis med kaffe och te varje dag
• Behöver 5 kuddar för att sova gott om natten
• Hatar egentligen julen, men maskerar det genom att fixa X-mas overload varje år
• Är periodare på böcker, och kan under en läsperiod plöja igenom 3-4 böcker i veckan - fler om jag är ledig
• Dricker ingen form av alkohol
• Älskar att lösa korsord
• Köper massor med lösgodis, bara för att jag tycker om känslan av att plocka ihop den perfekta blandningen. Dock är det inte alltid jag som äter upp godiset
• Hatar att frysa, ser därför ut som en uteliggare hemma; stora koftor, raggsockor, halsduk och fårskinnstofflor.

Tja, det var väl en snabbversion av mig.

1:a advent idag.

Huset är inbäddat i ett mjukt, tjockt lager av snö.

Hemmet är julpyntat.

Senare idag ska vi baka lussekatter.

Och sen blir det glögg, nybakta smörtunga lussekatter och pepparkakor.

Det finns helt klart vissa fördelar med vintern och den stundande julen.

Jag är seg på att uppdatera bloggen just nu. Beklagade mig inför en bekant om det. Fick då denna chica lista skickad till mig, och en liten rad om att det kanske är vad som behövs för att mer eller mindre "tvinga mig" att uppdatera mer frekvent. Ja, vad tusan... Det kan väl värt ett försök. Har sett listan hos ett par bloggare, och tyckt att det varit lite småkul att läsa.... Så vad f_n, jag testar.

Här är listan:

Jag startar imorgon....och så får vi se hur långt jag tar mig på listan. *s* 

Idag är det den internationella (?) köpfria dagen, dvs 24 timmar utan att handla något - för att protestera mot konsumtionssamhället.

Det hakade jag på. Tänkte bättre på karman lite....

Höll dock på att sumpa det nyss.

"Jag drar iväg till Willys med M!" hojtade Son1.

"Kanon! Köper du sånna där godisar till mig då?" svarade jag glatt.

"Sure...inga problem."

På väg ut mot köket och den stinna plånboken kommer jag på mitt misstag. 24 timmar utan konsumtion var det ju....

Blev inget godis för mig ikväll....

Dock kommer jag ägna en stund åt att surfa runt och planera en del konsumtion inom en snar framtid.... Suktar efter ny mobil, en Fjällräven-jacka och en rosa mini-PC.

Jag är en dålig människa....ty jag tycker att konsumtion kan vara rätt så....underbart!!!

   Min sjuåring gillar ätt klä ut sig till olika superhjältar.

Och det är ju okej - för han är 7 år.

Ser nu på TV en direktsändning från Si/Fi-mässan i Sthlm.

Där är det oxå folk som klär ut sig.

Men dom är inte sju år....

Dom är vuxna.

Känns inte helt...okej.

Får sånna killar någonsin ligga, undrar jag stilla....

   Var på utvecklingssamtal med Dottern i måndags....har varit upprörd sen dess.

   Hur kommer det sig att en elev med stora svårigheter i ett ämne, matematik i detta fall, inte erbjuds hjälp att klara av de mål som är uppsatta?

   Hur är det möjligt att det går snudd på tre hela terminer innan skolan höjer varningsflagg?

   Hur är det möjligt att läraren i ämnet, uttryckt att de prov Dottern gjort i ämnet, ser "Bra ut"?

   Och VARFÖR verkar ingen jävel ta oss på allvar när vi påtalat Dotterns svårigheter i matematiken? Detta har vi gjort sedan årskurs 1....jag skojar INTE - årskurs 1!!!!

   Det hon kan i matematik har hennes pappa lärt henne, skolans lärare har bara förvirrat henne och skickat hem henne för att gråta över böckerna - för det är tydligen inte deras ansvar att se till att alla deras elever når måluppfyllelsen.

   Så där satt vi i måndags, och Dottern fick IG-varning i matematik. Hon började gråta och jag blev mest arg och frustrerad. När jag frågade om deras åtgärdsplan, visade det sig att det har de ingen.... När jag  sedan frågade vilka moment i matematiken som Dottern har svårt för, visade det sig att de inte hade ngn större koll på det.

   Skamligt!

   Fick dem iaf att gå med på att ta fram nationella proven för årskurs fem, för att scanna av Dotterns kunskaper även på den nivån.

   Känns lite pissigt att få reda på detta NU, då vi faktiskt har haft 3 utvecklingssamtal innan där de inte på något vis har påtalat problemet.

   Undrar om de ens bemödat sig med att kolla av kunskapsnivåerna hos Dottern tidigare.... Nu har de ju blivit tvungna, iom att det är dags för första terminsbetyget. Ett terminsbetyg som Dottern alltså får IG i matematik på.

   Blir så upprörd! Inte över Dotterns svårigheter i ämnet, men över skolans lama inställning till lärande.

   Hoppas att de tar det här på allvar nu, och möjliggör att Dottern kommer att ha ett slutbetyg i nian.

B(dvs fadern till Son1): "Vad sägs om att åka till Åre i jul? Ta gärna med dig en kompis!"

Son1: "Men kanon! Jag ska ju egentligen vara med morsan, men fan..Åre! klart hon säger att det är okej!"

Jag: "Klart du ska till Åre!"

Tre dagar senare.

B: "Beställer du grabbarnas biljetter?"

Jag: "Är det inte lättare om du gör det?"

B: "Nä...gör det du, så att killarna får platserna brevid varandra"

Jag: "Okej...men sätter du in pengarna till Son1´s biljett, för jag kan inte ligga ute med både hans och M´s biljett. Det är ju trots allt 3600 kronor"

B: "Visst, det fixar jag"

Jag beställer biljetterna. Får hem biljetterna. Och ännu ett par dagar senare går jag in på min internetbank för första gången på flera veckor. Upptäcker då att B inte satt in de utlovade pengarna, utan bara en liten del av dessa. Försöker ringa fanskapet...som inte svarar.

SMS:ar följande:

"Hej! Jag har inte varit inne på min internet-bank förrän idag. Det måste ha blivit något fel, för du satte bara in 1000 spänn. Biljetten kostade 1800. Sätter du in resterande pengar under dagen är du snäll?"

Tar inte många sekunder innan B:s svar landar i min mobil:

"Tusen är mer än hälften, vi har alltid delat förut"

Hmm....visst har vi delat. På de resor som går mellan Son1´s hemort och B:s stad. Sant. Och så SKA det vara. Men det här.....? Det är ju en resa som B bjudit med Son1 på. Skumt.

Sänder iväg ännu ett sms:

"Knappast på resor som EN av oss vill göra. Du betalar inte våra semesterar med Son1, således betlar jag inte er resa. DESSUTOM skulle ju Son1 vara hos oss denna jul. Det är inget att diskutera."

Korkskallen sänder detta:

"Jag insåg mitt fel, han var med mig förra julen. Men Son1 ville komma ändå sa han och du sa det var ok. Men om jag betalar resan, står du för liftkort och hyra av skidor, ca 1500-2000 kr?"

Nu har jag tröttnat. Sänder iväg foljande:

"Men för i helvete... Jag sa att det var upp till Son1 att bestämma. Men det kan knappast bli MITT ansvar att finansiera något som DU vill göra med Son1. Du måste väl ändå förstå det orimliga i vad du begär? Jag kommer inte att betala något. Du betalar inget när vi gör något med Son1. Hur enkelt som helst. Om du inte kan acceptera der, så får du väl ställa in det. Slutdiskuterat."

Sen blev min mobil tyst...men jag fick inte klartecken i om han tänkte genomföra resan eller ej. Så dagen efter sänder jag detta, för att få klarhet i vad som sker:

"Biljetterna skall betalas senast den 21/11, dvs på söndag. Om jag skall hämta ut och betala biljetterna, ska de resterande 800 kronorna in på mitt konto senast lördag. Annars avbokar jag biljetterna."

Fick inget svar....och inga pengar. Det blir inget Åre. Och idioten har inte ens lyft luren för att reda ut detta med mig, och inte svarat när jag försökt ringa. Ännu mer tragiskt är att fanskapet inte ens klarat av att kontakta Son1 för att förklara läget.... Arme krake, inte lätt att vara så korkad.

Men som Son1 konstaterade, då han tagit del av sms-konversationen mellan B och mig:

"Tja...varför är jag inte förvånad? Det är ju alltid så här.... Varför ska du betala? Det var ju HAN som ville bjuda mig."

Korkad var ordet....

*suckar*

   Jag har fått jobb som socialsekreterare på utredningsteamet, på Barn och familj. 

   Helt ärligt - detta är ett jobb som jag drömde om att få.

   Jag är så glad!