"DIN katt är äcklig!"

"Vaaa? Pepsi är ju supergullig!"

"Lagom gullig när han äter halvdöd fågel, kan jag meddela..."

"Que?"

"Jag såg honom ute på tomten alldeles nyss...han satt och lekte med ngt... Sen hörde jag ett ynkligt pipande."

"Åh fy fan...."

"Jo....DIN katt satt och tuggade på en fågel som fortfarande levde. Så jag var tvungen att ha ihjäl fågeln genom att drämma en spade  i den."

"Usch...."

"Mmmm.....är han fortfarande gullig?"

"Nja....kanske lite halväcklig då.....men han ju faktiskt Dotters katt, inte min!! Så det är ju inte MITT fel..."

Djuriska instinkter kan verkligen vara skitäckliga....iaf då Mannen tvingas leka bödel för att rädda en stackars pippi från kattens vassa klor och tänder....

....socialpedagog!!

   Japp, så är det! Jag är klar med skolan och kan numera titulera mig socialpedagog. Och det känns såååå himla skönt!!!

   Tyvärr fick hela torsdagen en rätt trist avslutning, då 80% av klasskamraterna valde att ta ett gemensamt beslut angående den inbjudan jag skickat ut om examensmiddag nästa lördag. De bestämde över mitt huvud att flytta middagen till onsdag istället......? GÖR man så? Antingen tackar man ja, eller nej, till en inbjudan - men man ÄNDRAR ju inte en inbjudan ngn annan står bakom. Det är ju höjden av brist på allt vad sunt förnuft och hyfs heter, enligt mig.

INGEN av dessa människor har under dessa 3½ år tagit initiativ till att göra ngn trevligt i klassen - INGEN! De som bjudit in på middagar och galej, är till antalet 2 stycken - varav jag är en.

   Dessa människor måste alltid med stor och överdriven tydlighet markera att de inte anser att vi i klassen förtjänar att umgås med deras eminenta person utanför lektionstid. So what? Tror jag överlever.... Och vi som har träffats på fritiden och gjort lite skoj ihop är alltid samma järngäng, och dessa kommer även på lördag att ansluta sig till middagen. De andra....? Jag bryr mig inte ett smack längre! Är mest lättad över att studietiden är över och att jag slipper umgås med dessa människor.

   Suck.....

   De männskor jag lärt känna under studietiden, och som jag tycker om kommer jag fortsättningsvis ha kontakt med.

   Nu är det dax för mig att ge mig ut och införskaffa lördagsgodis med gossarna!

Om en timme ska jag iväg till skolan - det är dax för opponering. Lite nervöst, men det känns ändå mer spännande än läskigt. Jag tror, kanske lite dumdristigt, att om man har fått klartecken att gå upp med uppsatsen, så är det redan klart att man blir godkänd. Hoppas det är så.... Vore ju himlans piffigt att bli klar nu.

Mina tankar går även till mina klasskamrater i Falköping, som i lördags miste en klasskamrat på ett mycket hastigt och oväntat sätt. Så trots denna oerhörda chock de befinner sig i, skall livet även gå vidare - med opponeringar, jobbsökande och allt annat som hör livet till.

Talade igår kväll med en av tjejerna i Falköping, och jag hörde på henne hur pass tagen hon var av händelserna kring klasskamratens bortgång. Även jag, som inte kände tjejen närmare, känner att tankarna gärna vandrar iväg åt hennes, och hennes familjs, håll...

Ja. fy fan.... Livet och dess outgrundliga vägar. Men...idag är det fokus på min egen uppsats som gäller.

Som sagt - skänk mig en tanke mellan tolv och ett idag.

"Det är en hund på tomten"

"Det är ingen hund, det är ett rådjur."

"Det är för fan inget rådjur, det är en HUND säger jag ju..."

"Det är ett rådjur"

"Som fan att det är... H U N D är det!"

   Jag hade rätt, det var en kall hund med snökokor hängandes i de långa öronen. Stackarn var kall och vilse. Ingen av grannarna kändes vid den, så vi åkte till polisen med den.

   Jag frågade hoppfullt om det var samma policy som gällde, som för upphittade cyklar - att upphittare får cykeln om inte ägaren gör anspråk på den. Men det var inte samma policy med upphittade hundar.

   Jag tror jag blev blixtförälskad i vovven....döpte den fort till Bella.

   Bella visade sig dock vara en Whitney....och är nu hemma hos sin ägare. En ägare som lyckligt ringde oss igår och meddelade att Bella/Whitney är hemma igen.

   Jodå....jag lever! Är bara lite frånvarande i sajbern. Tror att det är mitt intåg på arbetsmarknaden som gör mig så osocial när jag väl är hemma. Om nu kan se bloggande som en social företeelse....

   Sitter just nu i skolan, är medhörare på oppositioner. Lite lagomt soft att sitta här och surfa under tiden.

   Imorgon är det min egen tur att gå upp med uppsatsen...spännande att höra vad opponenter och examinator har att säga om den. Så om allt går vägen imorgon, är jag helt klar med min utbildning då. Piffigt värre.

Så håll tummarna imorgon mellan 12.15 och 13.15

   Var på bio med två av sönerna och Mannen idag. Vi gluttade på en smygpremiär av "Planet 51". Lite småkul, men inte så mycket mer än så.... Alltid mysigt att gå på bio med gossarna, dock.

   Klarade av två dagar på jobb igår, det gick bra och kändes kanon. Som väntat var det inte helt lätt att få kontakt med ungdomarna, men vad kan man förvänta sig efter ett par timmar tillsammans? Medarbetarna är ena sköna typer, med den konstiga läggningen att de ÄLSKAR allt vad friluftsliv och motion heter. När de talar om kommande friluftsdagar får de dimmig blick - av längtan! Min blick blir oxå dimmig....av återhållna tårar inför utsikten att ha friluftsdag. Fy fan.... School flashback!!!

   ...innan jag börjar jobba. Borde jag inte utnyttja dagen bättre, än att sitta och hänga vid datorn?

   Meeeeeeeeeeeeeeeen.....jag orkar inte.  Funderar kraftigt på att släpa ut täcken och kuddar ut till soffan, och placera mig där och läsa. Låter lagom ansträngande, enligt mig.

   Kanske oxå flörta till mig en pizza av Mannen. För att lixom fira min sista dag i "frihet".... Och ska man fira, då kan man inte hålla på med Gi. *nickar klokt och insiktsfullt* Alltså lämpar sig en pizza väl för ändamålet.

   Ikväll ska jag och Mannen fortsätta med vårt maratontittande på "Tudors". Har bara 10 timmar kvar....

*släpar sig långsamt in mot sovrummet för att hämta täcken och kuddar*

   Nu har jag bestämt mig, jag ska spendera HELA dagen i soffan!

   Det stör mig oändligt mycket att mitt körkortstagande har dragit ut på tiden.... Stör mig VÄLDIGT, VÄLDIGT mycket!

   Allt började ju så jäkla bra i september/oktober..... Sen kom plugget emellan, och det fanns banne mig ingen möjlighet att behålla flytet uppe. Visst, jag kör mycket privat - men på körskolan var det skitlänge sen jag var.

   Förresten....jag kör inte alls just nu. Halkan skrämmer skiten ur mig, så jag sitter fint på passagerarsidan och känner mig korkad. Korkad över att det inte är jag som kör....korkad över att vara 35 år och inte ha körkort...korkad över att det tar mig lång tid att fixa att sketet jävla körkort...korkad!

   Fan...gillar inte alls det här. INTE ALLS!

   Men, men.....2010 är året som körkortet kommer fixas. Tur att året är långt....med tanke på hur korkat svårt det verkar för en korkad korkskalle som mig.

Korkat, inte sant?