I måndags var det dax för det årliga pepparkaksbaket. Detta år var det, tyvärr, av tidsmässiga skäl inte läge att göra egen deg - men köpedeg funkar det oxå.

Hela skörden med peppisar.

Ungarnas egenhändigt skapade pepparkakor. Den som ser ut som en liten bajshög i mitten, är Son1´s drake, som kollapsade totalt i ugnen... *s*

Julbestyren har bara börjat - i helgen ska det fixas lussekatter och julgodis. Hej å hå.....     

   En liten fördel med att studera är att man kan styra hyfsat mycket med sin tid....det kommer jag att sakna den dag jag börjar jobba heltid. Idag kurade jag och Mannen ner oss i soffan under duntäcket och gloddde på en film - mitt på dagen! Vilken lyx!

   Efter filmtittandet gjorde jag lite nyttigheter, så jag har inte spenderat hela dagen navelluddspillande i soffan...

   Snart är det dax för mig att bege mig ut i mörket och jobba ett par timmar....och ikväll känns det oerhört motigt. Vill hellre gå på bio med Mannen, men det får bli på fredag istället. En liten dejt med maken - sämre sätt finns det att spendera en fredagkväll på.

   Nu dax för en svängom med tandborsten och sedan svida om till ngt annat än mjukisarna....

   Är det bara jag som sjunger högt då jag är ensam hemma - och tycker att det låter fantastiskt bra? När jag har publik låter det med ens inte lika bra.... Haha! Selektiv hörsel? Selektiv musikalitet...

   Dottern däremot - hon sjunger hela tiden. Och hon låter banne mig riktigt fantastisk - varje gång, med eller utan publik.

   I somras åkte vi på en liten tripp med Finlandsbåt, och då knatade Dottern upp och sjöng karaoke inför en stor publik. Då var jag så stolt att jag fick svårt att andas och tårarna brände bakom ögonlocken.

   Och det var inte bara en mors selektiva hörsel som tyckte om hennes sång - folk kom fram till henne i restaurangen och taxfree-shoppen och berömde henne för hennes sång. Och då....ja, då var jag en väldigt stolt mor. Är förvisso alltid oerhört stolt över mina barn... Men det kändes fantastiskt att jag, den mest tondöva och med den kraxigaste rösten, har en dotter som sjunger klockrent och vackert. Som sagt - fantastiskt.

*trudeluttar iväg - sjunger duett med Amanda Jenssen*

   Denna lördag i december månad ska jag ägna åt att skriva på en c-uppsats. Egentligen vill jag baka pepparkakor, lussekatter och julpynta....men NÄ, det går inte för sig. Riktigt trist... Vill vara klar med detta nu...hela skolgrejen alltså. Motivationen är i botten, humöret likaså och det är bara sååååå trist!

   Inte ens gårdagens Idol var roligt....för jag fick kolla själv - Mannen jobbade, Dottern sov hos kompis, Son1 VÄGRADE och Son2 och Son3 sov. Alltså satt jag ensam och gluttade...hur roligt var det, tror ni? Inte alls, kan jag meddela. Ännu värre blev det ju när Tove åkte ut....känns så jäkla riggat. Klart som fan att Calle och Erik ska stå i finalen, så att det inte finns en sportslig chans att Erik loosar. Juryn har ju hissat den killen från dag 1...inte vill dom väl att deras planerade storsatsning av Erik ska gå om intet. Alltså offrades Tove, för hon hade verkigen varit ett reellt hot mot Erik, det är inte Calle....även om jag föredrar Calle alla gånger.

   Ikväll ska det visst gluttas på folk som är hungriga på en "öde" ö....kan vara underhållande. Och ikväll slipper jag sitta själv.... Alltid ngt.

   Nu är det dock dags att sätta igång med skrivandet....uuuuuuuuuuuuuurk!

   När jag var en söt liten flicka var hela långa decmber en enda lång väntan på Tomten - detta medförde även att jag hade min mest skötsamma månad på hela året, under just december. Min mor målade upp en bild av hur Tomten sänt ut sina Nissar för att hålla koll på oss barn, och det gjordes dagliga rapporter till Tomtefar him self...

   Nissen som höll koll på mig satt i ventlien på väggen, och jag lovar att jag ibland kunde höra hur hans penna skrapade mot pappret då han noggrant nedtecknade min dom för dagen.

   Man kan lätt påstå att min mor, genom denna inhysning av Nissar i ventilerna köpte sig en harmonisk och lugn månad med rövslickande barn.... Ett smart drag av henne, för jag och mina systrar var nog inte Guds bästa barn alltid.

   När jag försöker med samma taktik här hemma möts den av förakt....ingen av kidsen köper storyn med Nissen i ventilen. Att inte Son1(snart 17 år) och Dottern (13 år) köper det, det är ju mer förståeligt än  OM de hade köpt det....hade de köpt det hade jag blivit lite oroad över deras mentala tillstånd. Men Son2 och Son3 är ju inte mer än 8 och 6 år....de SKA köpa det. Men icke!

   December har hittills varit skit.... De små sönerna har förvandlats till små monster som endast lever för att få äta chokladen i kalendern och driva sin mor till vansinne - detta gäller främst Son2, som är allt annat än myspysig just nu. Inte ens ett påtalande om att det endast är 3 veckor kvar till jul, gör att han skärper upp sig....

   Vad göra? Ställa in julen, för att make a statement? Hur realistiskt är det då? Och för den delen vill inte jag missa julafton....för jag har minsann skött mig!!

Hälsa Tomten det! Agnes är en snäll liten människa!

*pratar till Nissen i ventilen*

   Var iväg och blev vaccinerad för ett par timmar sedan. Helt overklig grej att stå i en aplång kö för att få en spruta. Stämningen i kön var.....skum. Folk pratade med varandra och ojade sig över farligaheter som snuviga grisar. Själv frös jag mest, eftersom kön var ute i kylan och de bara släppte in tio pers i taget. Jag hade dock varit ute i god tid, så jag ingick i den andra gruppen de släppte in....men det hade ändå blivit 20 minuter i kö, då de vägrade att släppa in oss innan klockan var slagen 12.45

   Jag begav mig av från samma ställe tio minuter senare - vaccinerad och med plåster på överarmen. Inte ens ett bokmärke fick jag....

Nu kan jag gulla med hur

många snuviga grisar som helst!

   Var på jakt efter TV-julkalendern igår. Var på tre affärer, utan framgång, och då tyckte Mannen att vi skulle åka till Hemköp och kolla. Vi åkte dit, och bestämde oss för att parkera i parkeringshuset. Vi börjar åka in i byggnaden - då plötsligt! -skraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaap!  

   Japp, så lät det på vårt biltak. Mannen utbrister förundrat:

 " Vad var det som lät?"

   Jag svarade:

"Typ....takboxen som slog i den där balken som hänger ner för att markera hur höga fordon man får köra in i garaget med? Jag antar att skrapljudet meddelade att vi har en ngt för hög bil...?"

   Vi stannade bilen och hoppade ut och för att inspektera skadan. Det var ingen fara, lite färgavskrap från balken pryder numera vår ASDYRA och nya takbox. Suck....

   Dock var ju inte eländet över där. Vi befann oss alltså inne i ett garaget, där infarten just meddelat oss att bilen är för hög.....utfarten var än värre, för där fanns det inte bara en balk, utan en NEONSKYLT i samma höjd som balken. Utsikterna att kunna smyga oss under neonskylten utan att slita ner den, var mikroskopiska.

Lösningen:

vi TAR AV boxen, och BÄR UT den från garaget, sen kör vi ut bilen, och MONTERAR PÅ boxen.

   Herrejävlars!!! Kände mig som en skådis i "Ett päron till farsa".... Sååååå fruktansvärt pinsamt att BÄRA ut takboxen, för att sedan montera på den igen. Hahaha!!!

Galet