Igår fyllde Malin 20(+ett gäng år till), och hennes enda önskan var att få en Silviakaka i present. All right! Passar min plånbok väldigt bra....och sen är det förstås lite smickrande att hon vill ha en kaka som hon bara ätit hos mig, och som hon fullkomligen älskar.

   Så jag bakade och piffade till kakan till en present.... Och hon blev en lycklig liten Barbamama, som med ett visst motstånd delade med sig av kakan till gästerna.... Antar att jag borde ha gjort två kakor - en bjudkaka och en "framför-tv:n-när-alla- har-gått"-kaka. *s*

   Jag förstår henne...för Silviakaka är banne mig den absolut godaste kaka man kan stoppa i munnen. Igår var det inte helt lätt att hålla sig ifrån sötsakerna.....men jag upprepade som ett litet mantra:

"Det är inte värt det, det är bara en kaka."

   Och mitt ständiga mantra har gjort susen, för idag när jag ställde mig på vågen kunde jag konstatera att jag har tappat 12 kg sen jag startade med Gi. Och DET, min vänner, är värt bra mycket mer än nöjet att trycka i sig en fet (men ack så god) bit Silviakaka.