Makaronimannen var på besök och drack mitt kaffe idag igen... Har svårt att förhålla mig till denna man. Vill tycka innerligt illa om honom, men det gör jag inte. Jag tycker mest synd om honom...samtidigt som jag önskade att han kunde inse vad han faktiskt har förorsakat för lidande hos mig.

Ett litet ynka "förlåt, jag var ett arsle" kunde vara på sin plats.

Och låt för fan bli att se ner på mig från din jävla pidestal av italiensk pasta!