Bloggar lika energiskt som jag lever resten av mitt liv, dvs totalapati.... Är mest trött, grinig och jävligt jävlig. Det är nästan synd om Mannen...men bara nästan. Han får ta det onda med det goda, so to speak. Om det nu finns ngt gott..... Betvivlar det. Det och en massa andra saker..... Finns säkert ngt passande diagnos jag kan luta mig mot, och gömma mig bakom. För det är visst så en diagnos ska användas....som en ursäkt för alla idiotiska företeelser folk tar sig för.

Nä då...jag är inte bitter. Bara realist....